...känner mig så dålig. Vi kan inte ha kvar vår lilla buse Qnippa. Hon får inte den stimulans och uppmärksamhet hon är värd. Vi får inte ihop vardagen längre. Och då kommer det verkligen inte fungera då Josefin börjar jobba igen, jag vet det. Jag inser problemet och vill det bästa för Qnippa, men FAN vad jag redan saknar henne. Och då har vi bara tagit beslutet, inte ens börjat leta efter något hem till henne. Hon kom till oss för snart två år sedan och har säkert hunnit äta upp 5 par skor, 3 nallar och 2 kuddar. Men hon är våran hund, min hund. Min hund som jag velat skaffa sedan jag var barn, men inte fick för mina föräldrar sa att det aldrig skulle fungera. Kanske hade de rätt, men jag bestämde mig för att överbevisa dem och ändå skaffa hund nu när jag är vuxen. Eller vi ska jag säga. Jag och Josefin. Vi längtade så efter en hund, och vi valde att skaffa henne. Nu sitter vi här och klarar inte av det längre. Hur ska Edvin ta det hela? De är ju som ler&långhalm tillsammans...
Det värsta är att både mina och Josefins föräldrar protesterade högt och gärna över vårat beslut, och nu får de rätt. Som om det inte räcker med ens egna dåliga samvete.
Jag har stundtals varit så arg på Qnippa då hon börjat skälla precis då barnen somnat och därmed väckt dem, eller när hon helt oväntat farit upp i knät på en så fort man satt sig och bara velat pussa och slicka en i hela ansiktet, fast man bara velat vara ifred en stund efter jobbet. Jag har varit arg på henne då hon ätit upp kläder, skor, leksaker och så vidare. Men säga vad man vill om hennes beteenden, hon är den snällaste och lojalaste hunden jag någonsin träffat. Fast att ungarna dragit henne i svansen och busat lite för hårt och länge för att det ska vara helt ok så har hon som mest gått iväg och lagt sig, aldrig sagt ifrån eller blivit arg. Hon är alltid glad och vill helst av allt bara leka och gosa hela tiden.
Nu är jag bara arg och besviken på mig själv för att jag inte fått det att fungera.
i huvet...
...på Fredrik Svanström
tisdag 19 oktober 2010
tisdag 21 september 2010
Kamrater, medmänniskor...
...vi har ett udda läge i Sveriges politik. En sur frukt skördad av år av missnöje bland folk i vårt avlånga land. Enda anledningen till detta kan bara beskrivas som ett fatalt misslyckande från alla de etablerade partiernas förmåga att nå ut med sina budskap till befolkningen. Vi har fått in rasister i Sveriges Riksdag.
Vi har dessutom visat att våran egoism och ständiga jakt på mer pengar väger tyngre än svaga (och starka men drabbade av kris eller sjukdom) människors tillvaro. Vad är det som har hänt då man anser att innehållet i plånboken är viktigare? Ser vi ett resultat av vad det moderna samhällets ha-begär av allehanda prylar, karriärslystenhet och strävan efter att vara viktig har skapat?
Hur kan det komma sig, då vi sett hur arbetslösheten och utanförskapet ökat, integrationen misslyckats, folk lämnas sjuka och drabbade utan ersättning, miljöpolitiken glömts bort, jobbfrågan blivit ett sorts sektliknande mantra, att vi ändå ger den tidigare regeringen fortsatt förtroende? Inte för att alla dessa punkter har tillgodosetts innan heller, men hur kan man inte kräva maktskifte? Eller är det det vi gjort, i form av främlingsfientlig anda genom att rösta in Sverigedemokraterna i riksdagen och därmed skapa politisk härdsmälta? Tror att risken för att alla ovan nämnda punkter enbart kommer förvärras ytterligare med det läget vi nu fått.
En fråga jag funderat länge på är, att större delen av Sveriges befolkning är låg/medelinkomsstagare och man är anställd. De flesta är ju inte företagare, styrelseordföranden eller liknande. Den stora majoriteten är alltså helt vanliga människor. Observera att detta enbart är en teori, en enkel fundering om man vill. Varför röstar så många borgerligt? Bara i kontrasten mellan begreppen vanligt folk och borgare klingar det märkligt. Är det så att vårat statusberoende folkslag vill känna sig lite finare? Vill vi ge sken av att ha en viss status vi kanske egentligen inte har? Vissa har verkligen grund för att rösta borgerligt, som de som verkligen har pengar, makt etc. Men enligt samhällsnormer och gällande verklighet borde verkligen inte så många ha grunden för det. Röstar vi blått för att det är lite finare, lite bättre om man säger att man är moderat eller liberal än om man säger sig vara socialdemokrat? Om det är så, varför är det då så? Är vi så naiva och svaga att vi är så desperata att tillhöra en grupp som har det lite bättre än andra, att vi är villiga att ge sken av det även om det i praktiken inte är så?
The struggle continues...
Vi har dessutom visat att våran egoism och ständiga jakt på mer pengar väger tyngre än svaga (och starka men drabbade av kris eller sjukdom) människors tillvaro. Vad är det som har hänt då man anser att innehållet i plånboken är viktigare? Ser vi ett resultat av vad det moderna samhällets ha-begär av allehanda prylar, karriärslystenhet och strävan efter att vara viktig har skapat?
Hur kan det komma sig, då vi sett hur arbetslösheten och utanförskapet ökat, integrationen misslyckats, folk lämnas sjuka och drabbade utan ersättning, miljöpolitiken glömts bort, jobbfrågan blivit ett sorts sektliknande mantra, att vi ändå ger den tidigare regeringen fortsatt förtroende? Inte för att alla dessa punkter har tillgodosetts innan heller, men hur kan man inte kräva maktskifte? Eller är det det vi gjort, i form av främlingsfientlig anda genom att rösta in Sverigedemokraterna i riksdagen och därmed skapa politisk härdsmälta? Tror att risken för att alla ovan nämnda punkter enbart kommer förvärras ytterligare med det läget vi nu fått.
En fråga jag funderat länge på är, att större delen av Sveriges befolkning är låg/medelinkomsstagare och man är anställd. De flesta är ju inte företagare, styrelseordföranden eller liknande. Den stora majoriteten är alltså helt vanliga människor. Observera att detta enbart är en teori, en enkel fundering om man vill. Varför röstar så många borgerligt? Bara i kontrasten mellan begreppen vanligt folk och borgare klingar det märkligt. Är det så att vårat statusberoende folkslag vill känna sig lite finare? Vill vi ge sken av att ha en viss status vi kanske egentligen inte har? Vissa har verkligen grund för att rösta borgerligt, som de som verkligen har pengar, makt etc. Men enligt samhällsnormer och gällande verklighet borde verkligen inte så många ha grunden för det. Röstar vi blått för att det är lite finare, lite bättre om man säger att man är moderat eller liberal än om man säger sig vara socialdemokrat? Om det är så, varför är det då så? Är vi så naiva och svaga att vi är så desperata att tillhöra en grupp som har det lite bättre än andra, att vi är villiga att ge sken av det även om det i praktiken inte är så?
The struggle continues...
måndag 13 september 2010
dålig...
...på att skriva här, har inte haft så mycket i huvet på senaste utom mina cyklar, men det skull bli för mycke inlägg om det ämnet... Hursomhelst så är iaf fixie-bygget av den gamla lemlästade crescenten klart sedan några månader tillbaka.

Wicked! grymt kul att hojja på! Annars då? håller på med hallen, blir aldrig klar... men man vänjer sig...
Wicked! grymt kul att hojja på! Annars då? håller på med hallen, blir aldrig klar... men man vänjer sig...
tisdag 27 juli 2010
Grym vecka på öland
Japp, hade en grym vecka på öland förra veckan, typ 30 grader varmt o sol hela veckan. Blev en bra paus från hojbygget också, fick många snilleblixtar om hur jag ska fortsätta. Vi badade hela veckan, var på lådbilslandet, drack öl o vin. Så. Bra grej!
fredag 16 juli 2010
Yes...!
Har hittat ett bättre lik att göra fixie/ss av! Eller lik är synd att säga, den saknar bakjul men den är mer att kalla diamond in the ruff faktiskt.

Så nu är man i full gång med att strippa denna skönhet, sne blir det diverse inköp. innan montering ska den få en fin lack tror jag. I´m thinking brittish racing green med vit styrlinda, vit sadel och vit eller kromad gaffel. kan bli najs! Eller kanske créme-vit lack och brun lädersadel och brun läder-styrlinda. Nu går jag ahead of myself igen...
Så nu är man i full gång med att strippa denna skönhet, sne blir det diverse inköp. innan montering ska den få en fin lack tror jag. I´m thinking brittish racing green med vit styrlinda, vit sadel och vit eller kromad gaffel. kan bli najs! Eller kanske créme-vit lack och brun lädersadel och brun läder-styrlinda. Nu går jag ahead of myself igen...
torsdag 15 juli 2010
ramhelvete!
måndag 12 juli 2010
Finally...
Har jag påbörjat mitt första cykelbygge! Ramen är av märket BKC som jag fick i form av komplett cykel av chefen. Nu är den strippad och ska förses med lack kanske? Sen ska det fixas nya hjul, kedja, styrlinda, vevparti. Har bara en fundering. Frågan är om jag ska ha bakhjul med endast fixed nav, eller kanske fixed/singlespeed flipflop nav, eller singlespeed med fotbroms.
i dagsläget ser hojjen ut såhär
i dagsläget ser hojjen ut såhär
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
